Du har kanske redan läst om hur gången kan påverka hur vi mår. Både SVT och SvD tog upp nyheten för cirka en månad sedan. Men jag tycker det är ganska häftigt så jag vill också skriva om den här tysk/kanadensiska studien.
Hur vi mår och står och går påverkar vår kropp. Det är en av grunderna i Basal Kroppskännedom. Kroppen och sinnet är en helhet som påverkar varandra.
Vi kan redan på långt håll se om en vän är glad. Då har vännen ett speciellt rörelsemönster. Även små bebisar som ännu inte lärt sig att behärska viljemässiga rörelser, som att till exempel vända sig, kan uttrycka glädje genom kroppen. Då rör sig deras armarna och benen fort, fort. På samma sätt har det länge varit känt att en person som lider av depression går långsammare, svänger mindre på armarna, rör överkroppen mindre i riktningen uppåt-neråt, svajar mer från sida till sida, lutar sig mer framåt. Kroppen går också in i en stressreaktion och en deprimerad person skyddar överkroppen genom att kura ihop sig.
I studien lät man friska människor gå på ett löpband. Genom biofeedback korrigerade man deras rörelsemönster tills det liknade gången hos en glad eller en deprimerad person. Medan de gick fick de även läsa ord. Efter avslutad gång kunde man visa att gångmönstret hade påverkat minnet. De personer som gick med ett glatt gångmönster kom ihåg övervägande positiva ord. De som gått och efterliknat rörelsemönstret hos en deprimerad person kom övervägande ihåg negativa ord.
Michalak, J., Rohde, K., Troje, N. F. (2015) How we walk affects what we remember: Gait modifications through biofeedback change negative affective memory bias Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 46:121 – 125
