Jag älskar att cykla landsväg. Det är min passion och ger mig oändligt med energi. Jag har visserligen lärt mig att uppskatta distanslöpning, men det är ändå inte riktigt min grej. I alla fall inte om man jämför med landsvägscykling. Inte ens som vältränad fotbollstokig tonåring, då när jag aldrig gick utan alltid småsprang och tränade minst ett pass/dag, inte ens då var distanslöpning riktigt min bästa gren.
Men det är bra att variera, det är skadeförebyggande och bra för motivtionen. Dessutom blir man bra på just det man tränar. Vill man bli bra på lite av varje måste man träna lite av varje. Mitt bästa knep för att komma iväg på en löprunda har jag fått av Sara. Släpp all prestige, börja lugnt och låt den rätta känslan infinna sig.
Jag är ofta omgiven av många människor och mycket ljud. Därför njuter jag av naturens ljud när jag tränar utomhus. Fågelkvitter, vinden som sveper i fälten, rådjurens prassel, mina fötter mot gruset. Det var länge sedan jag sprang till musik.
Ikväll kände jag mig trött. För en gångs skull gav jag mig iväg med musik i lurarna. Det var helt underbart. Jag kände hur jag fylldes med ny energi och glädje. Tacksamhet över att min kropp fungerar. Jag sprang utan att notera tempot och tog in hela vårt vackra landskap. Plötsligt var 10 km avklarade. Distanslöpning är ändå rätt härligt.