Att gnäll kan vara skönt ibland. Vi gör det alla mer eller mindre. Ofta ger det oss kortvariga psykologiska vinster, till exempel uppmärksamhet och sympati från omgivningen. Men det för oss inte framåt.
Gnäll kan tillfälligt lindra den olust vi känner inför en besvärlig situation eller våra egna personliga brister.
Klagar man på att alla motarbetar en, på att man jobbar för mycket eller aldrig hinner motionera reagerar hjärnan genom att se motsatsen, det vill säga hur skönt det vore att inte vara motarbetad, stressar för mycket eller rör på sig för lite. Denna bild ger minskad oro i stunden och en viss tröst, det känns som om man kan njuta av det andra scenariot också. På så sätt behöver man inte gör något för att lösa problemet på riktigt.
Gnäll kan också ge en känsla av samhörighet. Vi mår alla bra av att få uppmärksamhet och befinna oss i ett sammanhang. Gnäller och klagar vi tillsammans med andra kan de bekräfta vårt sätt att se på situationen och det kan skapa en gemenskap.
Så att gnälla kan ge tröst ibland och det kan vara skönt för stunden.
Men… Gnäll påverkar hjärnan negativt. Halterna av endorfin och serotonin, kroppens må-bra substanser, minskar. Det leder i sin tur till att vi blir passiva och har svårt att ta tag i det verkliga problemet. Att skylla misslyckanden och missnöjen på faktorer utanför oss själva är ofta ett sätt att inte ta ansvar för de val vi gjort och hur livet har blivit. Det gör oss till passiva offer och motverkar den förändring vi kanske skulle behöva göra.
Gnäll har visat sig ha en nedbrytande effekt på kroppens immunförsvar, vår initiativförmåga, livsglädje och relationer.
Gnäll kan ibland få oss att må bra på kort sikt, förändring får oss att må bra på lång sikt. Första steget till förändring är att stanna upp och bli medveten om att vi gnäller.